Känner att det spelar ingen roll hur jag gör det, när jag gör det elr varför.. det slutar alltid på samma sätt. No One cares, det kommer de aldrig göra, i många år har jag undrat, när är det min tur? kommer det någonsin bli så. När man äntligen får känna en liten del av lycka finns det alltid något som drar ner det. För det är alltid jag i slutänden som sitter i skiten och får bygga upp allt det som revs ner under en enda minut, en förklaring, en anledning, inget.. varför ens försöka, jag har chansat nog i mitt liv och det slutar alltid på samma sätt, så be mig inte chansa mer, aint gonna happen om du inte visar att du är värd det..
Ser ingen mening med att gå upp på morgonen, för det är som att du bara kommer ett steg närmare nästa bekymmer.. vilket till viss del är sann.. varför kan jag inte få stanna i lyckan en stund längre? Den dagen jag äntligen väljer helt själv ska jag så långt bort jag kan komma, börja om och glömma allt som va, jag längtar redan, jag vill glömma för det smärtar att tänka tillbaka, vilket är oundvikligt, det finns skillnader men jag fick aldrig chansen att förklara, så varför ens försöka, sista ordet är sagt...
Carpe Diem// Viktoria Sjögren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar