Jag trodde jag hade börjat förstå varför jag byggt upp denna mur framför mig, till viss del har jag men varför är det lättare för en enda person att riva ner muren än för mig att bygga upp muren, dag efter dag.. För mig att inte visa några känslor och dölja gråt bakom skratt det ger mig hopp i livet om att inget ont kan hända just idag, för det mesta stämmer det, men sedan en dag kan det vända och tiden att bygga upp denna muren igen blir lika lång som innan.. Kommer aldrig förstå mig på vissa delar, vilket jag inte heller behöver, kanske bäst så... Att ta varje dag som den kommer och inte lita på någon annan en dig själv de som står mig varmt om hjärtat är något jag levt efter i 2 år om inte mer, vilket jag kommer fortsätta leva med tills man bevisat motsattsen .. One chans no more...

No feelings, No fear...

lite kvälls ideér :) nu blire natten !

Carpe Diem // Viktoria Sjögren